Sjunde September. Grilla ute med fru och motvillig son. En whisky, lite mat, koligt eftersom det är jag som grillar. Så som “Edward Blom” inte grillar enligt sonen som så oftast säger sanningen. Men han har såklart rätt. Frugan håller inne med sin kritik och äter upp. Van. Men det är skönt att sitta där ute. Här uppe kan det ta slut tidigt de där grillkvällarna eftersom knotten ibland anfaller som hunner över ökensanden. Men idag går det i alla fall att sitta i trädgårdsstolar till klockan sju, innan de blir för många, knotten. Man får flytta in och där finns både vin och whisky kvar att lamslå oroliga sinnen med. TV också. Rapport. GammelmansTV eller bara trygghet, lite som forna tiders lamputropare. Som ung var det inte viktigt. Man sket i världen, hade nog med olyckliga kärlekar och sig själv. Rapport gav inget nytt eller av värde till det livet.
Dragspelaren njuter också av solen idag. Glädjer mig. Jag har plockat bort hans postlåda, ja min med, för lite fix. Får återställa imorgon.
Poeten – ja han är ju också dragspelare – levererar sina träffsäkra. Ett geni i arbete som befinner sig i en större värld långt där uppe i himlen, långt från sådana som mig. Men i vissa tankar når vi varandra. Beror nog mer på honom än på mig. Att han sänker sig ner till mig och andra. Själv når jag inte upp ända dit upp. Orkar liksom inte försöka ens längre. Men å andra sidan så orkar jag inte göra så stor sak av det heller längre. Precis som sonen talar jag om när det är skit men, också när det är bra. Och ibland är det bra. Då säger jag det.
Men skit i allt det där nu. En soffa, ett glas whisky till. Det behövs inget mer, och somnar jag så gör jag det med ro, som alltid.