“Du skall icke kasta pärlor till svin”
ja, precis så sa han. Sa det med en bestämd röst. Hävdade sen att
“De där idioterna fattar ändå inte vad du gör så varför göra det?”
och fortsatte
“Det enda dom är intresserade av är att slicka varandras nedbajsade rumpor, titta på idol uppblandat med melodifestivaler som bara kommer i en ändlös radda och aldrig tar slut.”
“Men så…” försöker jag, men han har mer att säga
“Dom vill bara ha enkelt sondmatat nedsänt i sina hjärnor. Dom tänker inte ens på jobbet längre, än mindre hemma. Dom bara gör det som maskiner snart tar över, förlöpare till det artificiella. Sen är det ajöss och goodby med dom där icketänkande och de sitter där i sina drömvärldar och bara lallar..”
Någonstans där gav jag upp om att få fram mitt försvar om trötta människor. Folk som gett allt på jobbet och nu satt hemma i TV soffan och var trötta för livet. Inte dom som Perci Barnevik pratade om alltså. “Dom som satt på kontoret och vände papper hela dagarna och sen gick hem och byggde en båt” Nej de här var ett tröttare gäng. Som inte bara satt och vände papper på dagarna. Körde slut på sig, så dom inte orkade med annat än jobbet. En sorgligare samling eller ett sorgligt samhälle om man nu skulle skylla på det.