Jodå det blir en stund ute i solen under lunchen idag också. Två mackor, en tallrik fil och en cappuccino och lägg till det två katter som sällskap. Den yngste och den äldste. Jag lyckas sitta där under en halvtimme. Han på axeln manar på även om det är låtsasjobb det handlar om. Men det är skönt. Varmt och härligt och o-cool gubbe med gräs mellan tårna mitt under låtsasarbetsdagen känner en osannolik ro i själen. Ja i alla fall emellan knackningarna från Luther där på axeln.
En talgoxe, gissningsvis en unge, sätter sig i körsbärsträdet och låter som talgoxar gör. Jag förklarar att det är åtminstone fyra veckor kvar tills maten kommer på plats och att hans föräldrar borde ha förklarat det redan för honom/henne och med det verkar den nöja sig för den flyger iväg någon annanstans. Det är några veckor till innan de börjar leta prång på huset där de kan tillbringa nätter när temperaturerna sjunker. Eller när de börjar knacka uppfordrande på fönstren med för den delen. Men vi lever med varandra genom hösten, vintern och våren och förstår varandra ganska väl vid det här laget. Det är fint att bo såhär på det viset.
Äpplen finns i överflöd nu och jag hugger såklart ett innan jag går in. Cappuccinosmaken lever kvar ännu i munnen så jag avvaktar en stund med att äta det. Vill ha det där goa kvar ett tag till. Katterna blir kvar ute. Det är bra det. Luther hänger med in och manar på till låtsasjobb och när jag väl sitter där på låtsaskontorsstolen verkar han till synes nöjd. Koncentration tänker jag och försvinner in i min värld.