Simuleringsmodellerna från Norge säger att solen skall komma framåt tolvtiden. Nu är den i l alla fall borta. Borta bakom till synes tjocka moln. Man vet ju att den lyser i alla fall där ovanför. Molnens ovansida är som fabriker där molekylära omvandlingar hela tiden sker med hjälp av solens energi. Flyger man så ser man att allt det där också sker mycket närmare jorden än vad man tror. Tusen meter blir ingenting då.
Det blir lite kallare i ett gammal gult skolhus på en kulle i Lo[o]s så här i september när det inte strålar en sol in genom de stora söderfönstren. Man får tända en av ljusstumparna. Röda ljusstumpar som blev kvar från förra julen. Brukar klara av dem på våren men tydligen inte i år. Det levande ljuset ger mig ett speciellt lugn. Oklart varför. Gillar det bara och det får räcka. Fast som vegetarian av etiska skäl så blir det såklart fel på alla sätt med stearinljus. Man är liksom med i den där industriella köttkarusellen man tagit avstånd ifrån. Syntetisk stearin finns ju såklart men det luktar inte sådär som äkta stearin gör. Så som det luktar att elda upp djurfett…
Jag vet inte om alla skolor förr byggdes med fönstren mot söder, men kan gissa att det var så. Mindre fönster då och under den mörka årstiden kunde man utnyttja det naturliga ljuset. Nu när man har bättre värme i husen så är de där stora fönstren som sitter i de gamla skolsalarna idag inte alltid positiva. Lyser solen så har man direkt växthuseffekt här inne. Booom säger det bara och så har man tjugofem, tjugosex grader. Gamla radiatorer hinner liksom aldrig fatta vad som hände. Men hellre det än kallt såklart. Jag har frusit tillräckligt.
Apropå uppvärmning så har jag två kaminer här på kontoret som vi inhandlade för två år sedan för att ha som hjälp med uppvärmningen. Just den är den stora kostnaden såklart i ett sådant här 500 m2 hus. Men den sotarbrygga som skall upp ville man ha trettiotusen för att skruva upp. Gissar att man prisade bort sig för att slippa åka upp till Lo[o]s och den hantverkare som jag hittade istället kom aldrig, nästa svarar varken i telefon eller på mail. Så där sitter jag i moment 22. Kommer inte bryggan upp så vägrar man att provtrycka skorstenarna. Provtrycker man inte skorstenarna så kan jag inte installera kaminerna. Så vet du som läser någon som kan tänka sig göra takjobb (skruva fast sex meter befintlig brygga) så är jag intresserad. Men det är högt. För högt för mig. Har blivit räddare för höjder på gamla dagar. Men hantverkaren som skulle mura skorstenen sist var också det. Kranbilen kostade tolvtusen, murningen tre. Man måste hitta någon som vågar klättra.
Nu lyser det ändå några strålar in genom fönstren. Låtsasjobba alltså.