Det är bara en grad varmt utanför fönstren när jag kliver upp här på morgonen. Man får liksom föraningar om vad som ligger framför en. Måste väl slå på värmen snart. Men vill inte, inte än. När den väl är på så är det liksom kört på riktigt. Då är det pelletsbubbartider här och Jag kan lova att det stora gula huset på en kulle i Lo[o]s kan käka pellets. Tjugo ton får man släpa in under vintern för att få ha det varmt och gosigt här inne. En gammal kåk såklart. Massor av värmen går till kråkorna. Men så är det många kvadrat också. En 450-500 beroende på hur man räknar. Kostsamt men å andra sidan den kostnad vi har. Huset är sedan länge betalt.
Jag har sagt upp bekantskapen med arbetsförmedlingen nu. Är snart en fri man igen. Om ett par veckor kan jag stolt övergå från låtsasjobb till riktigt jobb. Ja, det finns inte många Lo[o]sbor eller landshövdingar eller politiker i kommunen som ser det så såklart. “Man sitter ju bara hemma hela dagarna.” Tänker lite och knappar lite (och skriver en massa = “hinner han annat?”). Tänkande har aldrig legat högt i kurs i dessa trakter. Så när landshövdingen tittar upp till Lo[o]s om några veckor så är det politiskt korrekt med kvinnliga företagare och mat som gäller.
Samma sak år efter år. Grodans Paradis får hon sannerligen inte ens veta att det finns. Om det nu finns!? Ibland undrar jag själv. Men hon är såklart en bättre landshövding än vad länet förtjänar egentligen. Fick en lång pratstund med henne på Gävle slott för ett antal år sedan, men vi pratade såklart mest om mat och kvinnligt företagande då med, det som är politiskt gångbart som verksam företagare i Gävleborg idag. Är man bara inne i “tycka om” smeten så kan man jobba svart och utnyttja allt i samhället bäst man vill sen.De kommer att skaffa bidrag och skryta om en i alla fall. Gillar inte sånt. Jag betalar min skatt. Är stolt för det. Mina företag har aldrig fått ett bidrag fast det borde de kanske ha fått. Men jag slickar inga rumpor och är stolt för det.
Men man får inte bry sig om sådant där som företagare. Det är så mycket svågerpolitik och ryggdunkningar så gick man och retade upp sig så skulle man inte få göra något annat. Det är bara att jobba på. Rättvisa finns inte och det är bara att leva med det. Så har det alltid varit och det är samma sak oberoende av politiskt klimat.
VSCP & Friends 0.4.0 Fluorine är ute. Kallare mottagande kan väl kanske inget få. I alla fall är det tystare den här gången än det någonsin tidigare varit. Men det är samma sak där också. Man jobbar på med det man tror på, Sen kommer det en intressent här och en intressent där hela tiden och innan man vet ordet av så är de där människorna en hel hög och en kritisk massa. Man får vara envis också inne på sitt trettonde år. De som far förbi en kan ändå åka vilse. Men fokus är ändrat. Jag bygger mer för mig själv nu, mindre för andra, mindre för succé’. Det gör det lättare att inte bli helt galen. Eller vem vet kanske hjälper inte ens det!? Kanske är jag redan där. Den galne märker det kanske bara inte själv där han sitter och vänder på korten i en oändligt vändande utan slut.
Fredag betyder städdag. Så fort tekoppen bredvid mig här på låtsaskontoret är tom skall jag axla den rollen. Dricker sakta för jag känner inte det riktiga suget idag, men vet ju att när lurarna kommer på över öronen och musiken strömmar i dem och jag bara börjar så går ju det där som en dans. Sen när det är klart så blir det liksom helg. Eftermiddagen går då på lite lägre varv och jag kan plocka lite med sådant som jag tycker det är skoj att plocka med. Här nere på låtsaskontoret slarvar jag alltid oerhört med städningen. Här borde jag skärpa mig. Men låtsaschefen här skäller aldrig på mig så jag tar aldrig tag i det. Det borde han. Men jag borde offra några låtsaskodrader då och då för dammfria golv . Eller bygga en robot som gjorde det åt mig. Borde jag ha tänkt på för ett år sedan. Nu har jag inte tid. Attans!
Bäst att köra igång den här dagen helt enkelt.